litet utlämnande
Du viker pappersbåtar. En, två, hundra. Hon lärde dig det. Hon lärde dig att vika pappersbåtar, men du glömde bort hur hon hade gjort. Du kollade upp det på internet och lärde dig att vika på ett annat sätt.
Hela ditt golv är täckt av dem. En, två, hundra. Du sitter på din sängö och ser ut över ditt golvhav och överallt flyter pappersbåtar i olika färger och former. Sju stycken har vält, åtta kanske. Du funderar på att vända dem på rätt köl igen, men du är rädd att drunkna. Mellan en större segelbåt och en liten jolle flyter en rakhyvel, lika stor som en motorbåt. Tänk om någon skadar sig. Några av båtarna närmar sig mattkorallrevet, tänk om de går på grund. Tänk om du måste rädda. Tänk om du drunknar.
Mitt på golvhavet besvärar sig tre seglatser från fjolårets kollegieblock. De sjunker nog vid storm tänker du. Diktstrofer, efternamn, streckgubbar. De sjunker nog vid storm.
Tänk om du inte varit rädd för vatten, tänk om du kunnat simma. Tänk om du hade dykarcertifikat eller aldrig gått genom isen. Då hade du kunnat visa båtjävlarna vilket monster, vilken jätte du var. Vadat genom golvhavet där små båtar patetiskt guppar utan att ha någonstans att lägga till. Tänk om. Då hade du inte drunknat. Då hade du kunnat ta dig till andra sidan rummet och gått ut genom dörren. Men det går ju inte.
Din mor frågar om du har ätit. Du säger ja. Du hinner ändå inte bygga några broar innan middagen. Lika bra att du stannar på land.
Dagens tidning trängs tillsammans med gamla nyheter i din säng. Högar av ett förflutet aktuellt som ska bli båtar. Som ska förlisas, kapsejsa och sjunka.
Varför började du egentligen? Varför började du fylla ditt rum, din säng, dina hyllor med pappersbåtar? Var det på grund av henne? Gick du på grund av henne? Din vilja att vara henne fast motsatt.
Din favoritbok är 256 sidor båtar som lagt till i din bokhylla. Det tog dig två dagar. Hur orkar du? Frågar de. Hur orkar jag? Terapeutiskt syfte säger du. Jag blir lugn. Lögn.
