moineau

Du var inte bara det vackraste jag sett, du var det fulaste också. Du stod där med blanka ögon och halvöppen mun, jag minns att jag hoppades att du inte skulle börja gråta för fan vad ful du skulle bli då. Det skulle förstöra bilden, fotot. Du skulle säkert dregla lite också. Gråta dig förtvivlad.

Du var inte bara min närmsta vän, du var den mest avlägsna också. Och varje kväll fick jag avlägsna dig från mig, mina väggar, mitt golv och mitt tak. Det finns fortfarande några spår kvar, hudrester i hörnen.

Det var inte så att jag ville döda dig, jag ville låta dig leva också.

men men